livet förändrades. jag tog mig igenom utbildningen som jag kämpade så hårt för att ta mig igenom. jag kom till dubai och till miami. men vart står jag idag? på samma gamla ställe känns det som...
utbildningen ger mig inga andra jobb än som personlig assistent, miami var inte lika flashigt som jag en gång drömde att det var och dubai är det enda som fortfarande lockar. så varför kan jag inte bara ta steget mot min dröm? jag fann honom med stort H. mannen i mitt liv som jag trodde skulle göra mig till den lyckligaste tjejen i hela universum. men frågan är idag, gör han fortfarande det? efter 1 år tillsammans kommer puppy love känslorna i perioder. vissa dagar älskar jag honom mer än allt, andra dagar vill jag bara spotta honom i ansiktet. mina hormonsvägningar alltså...
idag drömmer jag mig bort, till dubai. en varm våg sköljer genom min kropp och hoppet byggs upp på nytt.
jag finner inte orken. orken att öppna skolböckerna. orken att ta mig till jobbet och prestera till hundra. de finns inte en enda dag där jag inte klagar. klagar på att allt är så jobbigt och tufft. vad är det som gör att jag inte klarar av att leva i en vanlig vardag? vad är det som gör att jag inte klarar av det mina klasskompisar gör? varför klarar dem av alla hundra uppgifter som ska lämnas in varje vecka men inte jag?
mina tankar snurrar någon annan stans. långt härifrån. till dubai eller miami. där natten är allt man lever för och dagen tar man som den kommer. ett liv där jag vill befinna mig i, och leva till hundra. men då kommer frågan, vad är min plan därborta?
jag vill känna passionen, livslusten och omringa mig själv med människor som ger mig ljus i vardagen istället för att grått och trist här hemma.
jag behöver komma härifrån. men ett steg i taget wild child..
jag förstår att det enda rätta valet är att stanna kvar i sverige och ta mig igenom min utbildning så jag sedan har en stabil grund att stå på, men å andra sidan finns det så mycket annat där ute som lockar.
äventyr, fester, nya människor, glitter och glamour.
